Min tripp till USA

USA here we come.

 

Kamots, Nahanni och Chatter´s väg till Sverige!

2006-05-19 till 2006-06-01...


Kim och Kelly ( Kelims kennel )

Mike & Sue Ellis ( Tsugas kennel )

Kathy & Bill Lesinski ( Ka-bi kennel )

Pete & Donna Johnson ( Blackwaters kennel )

Corina (Kiana´s Kennel )
Jaye
( Sibersong´s Kennel )

Gail ( secondwind´s Kennel )


 

Efter lång väntan och efter många mail med våra nyfunna vänner i Väst bar det iväg till landet där allt är möjligt. ( Det är väl vad dom brukar säga i alla fall )

Det var inte lätta att lämna Familjen och hundarna för 2 veckors hundsemester själv i USA. Men det är å andra sidan lite mer kostsamt att hitta hundvakt för två veckor och samtidigt flyga hela familjen till USA. Så det föll sig naturligt att jag drog den vinnande lotten att få åka iväg till USA för att träffa våra nya Hundar och våra nyfunna vänner.

 

Dag 0.

 

Ut mot Arlanda och ta farväl till Familjen. Det känns i magen när man lämnar familjen vill jag lova. Det började dock ganska halvtaskigt då jag checkade in vid Arlanda för mitt flyg med Icelandair då jag endast kunde checkade in från Arlanda till Rejkavik. Den trevliga damen vid checkindisken talade om att det inte va några problem utan att jag endast behövde gå till Servicedesken i Rejkavik för att få ett nytt Boardingpass till flyget som jag bokade för 6 månader sedan. Väl i Rejkavik så knallade jag med långa steg mot servicedesken och bad om att få ett Boardingpass till flyget jag bokat. Till min förvåning fick jag som svar att jag hade TUR då jag fick den sista platsen på flyget till Boston! Va i H_--te tänkete jag för mig själv. här har man bokat en resa för 6 månader sedan och jag kunde ha fastnat i Rejkavik. Jaja jag fick ju ett boardingpass och kunde lugnt traska vidare mot checkin. Flyget var dock sent så vi flög ca 1 timma senare än vad som var beräknat ut ifrån Rejkavik vilket gjorde att vi självklart landade 1 timme för sent och jag missade min buss som skulle ta mig till Concord NH. Det va inte mycket att göra åt saken annat än att vänta på den sista bussen som skulle dyka upp ca kl 21:25. Jag slog en signal till Gail ( secondwind´s kennel ) och meddelade att jag skulle bli sen och att hon kunde ta det lite lugnt då den buss jag nu skulle ta inte skulle komma fram 23:40 i Concord NH.  Klockan vart 21:30 och ingen buss syntes till. Vi var ca 50 personer som stod och väntade på bussar som skulle ta oss norröver. Men inga bussar kom. Kl 21:50 slår jag en signal till Gail och meddelar vad som hänt och att ingen buss syns till. Så hon börjar nu ställa sig in på att åka ner och hämta mig i Boston ca 3 timmar söderut från Plymouth NH. Precis innan jag skulle lägga på telefonen ropar någon att dom ser bussen. Jehaa.. Äntligen.. lite tur.. Väl framme i Concord får jag hälsa på Gail och hennes Sambo Roger. Jag får ett mycket varmt välkomnande av dom båda och vi sätter oss i deras Jeep och far norröver mot Plymouth NH. Zzzzzzzzzzzzzzzz

 

 

Dag 1.

 

Ca kl 08:00 vaknar jag av hundskall. Väl uppe och efter en Kopp Kaffe går vi ut till Hundgårdarna för att äntligen få träffa våra nya hundar som vi tills nu endast sett på bilder och hört talas om. Innan jag hunnit till hundgårdarna hade Gail släppt ut Kamots och Nahanni i rastgården så jag möts av två ivriga och nyfikna valpar/unghundar som ser precis ut som dom på bilderna vi fått. Det är svårt att beskriva känslan men enkelt utryckt kan man säga att den är som att möta en Avlägsen Kär vän som man längtat efter. Kamots är ivrig och överallt samtidigt, medan Nahanni är den mer nyfikna utav dom. Efter en liten stund släpper Gail även ut Chatter i hundgården och alla springer som tokar fram och tillbaka i rastgården och runt mig. Helt underbar känsla. Äntligen!!!! Den beskrivning vi fått utav Gail och Jaye och Tvillingarna Kim och Kelly är på pricken. Efter en hel del gosande och lek med våra nyfunna vänner och framtida livskamrater så tar vi Bilen och åker till Kim och Kelly´s kennel ( Kelims Kennel ) för att se deras hundar och hur dom har det. Väl framme möts vi utav Tvillingarna som tar oss ner för sluttningen bakom deras hus där hundarna finns. Hundarna har en Stor rastgård där dom släpps lösa under dagarna och sedan sätts dom fast vid sina hundkojor vid Matdags och sömn. Det är svårt att beskriva med ord hur det såg ut så ta en titt på bilderna nedan.

Kelim´s kennel.

Kim och Kelly har riktigt bra koll på sina hundar och verkar väldigt fokuserade på kommande säsong.

Kim och Kelly har även Kamots far NorthWapiti's Lincoln At Kelim, SD, CGC

 

Kim och Kelly har ruggigt bra koll på Stamtavlor och namn vilket hjälper när man åker från Kennel till Kennel och försöker komma ihåg allt..  Tilläggas skall att jag e Kass på namn. Oavsätt om det är hundar eller människor. Så dom har hjälpt mig otroligt mycket under denna resa.

 

Dag 2

 

04:30 ( Ja på morgonen ) Klockan ringer och nu skall vi ut och träna hundar! Då vädret visat sig vara gynnsamt och tillräckligt kallt så föreslog Kim och Kelly att vi skulle ta en träningstur på morgonen så att jag skulle kunna se deras och Gails hundar jobba i sele.

Då varken Kim och Kelly eller Gail kan träna direkt hemifrån så packades allt och allting in i hundbilarna och vi for norröver. ca 06:00 kommit vi fram. Hundarna selas på och efter en liten stund sitter vi alla på fyrhjulingarna och betraktar alla Underbara hundar.

 

Det var dock ganska varmt ( Jag uppskattade det till ca 5-7grader ) så vart det en hel del stop för vattning. Hundarna höll ett bra träningstempo och fungerade utmärkt trotts omkörningar och annat som störde dom. Helt enkelt kan man säga att det funkade klockrent! Detta var även den gång jag för första gången fick se Chatter i Sele! Ja vad kan man säga.. Den där hunden SKA till Sverige!! Jag va imponerad. Han gick som en motor ,kronglade inte, drog konstant, bråkade inte, och han flöt liksom fram.. Han kommer garanterat bli ett mycket trevligt tillskott till vår kennel och vårt spann hemma i Sverige.

Chatter in action!

 

Vid nio tiden var vi klara med att vattna hundar och plocka ihop all utrustning och lastningen av hundarna. Nu bar vi iväg hemot och på vägen så stannade vi och åt frukost. En riktig Amerikansk frukost med alla tänkbara onyttiga tillbehör.. Å genomskinligt kaffe. :-) Kan det bli bättre!!

 

Väl tillbaka till Kenneln hemma hos Gail där jag bodde under största delen utav resan så umgicks jag med våra fyrbenta vänner Kamots, Nahanni och Chatter. För att efter tag hänga med Roger ( Gail´s pojkvän ) för lite lokal sightsing, hem till hans garage och alla hans bilar ( Han samlar på gamla välbevarade eller restaurerade bilar ).

Till kvällen hade Gail ordnat så att Jaye och Kim och Kelly skulle komma över och så skulle vi ha lite videokväll. Kim och Kelly hade tagit med sig en massa videoband och filmer som dom dels själva filmat och dels filmer som producerats i USA. Det vart en mycket intressant kväll med massa diskussioner kring Rasen, utrustning, beteende, planering och hundkörning. Å så åt vi ju självklart en MASSA pizza...

 

Dag 3

 

06:00 Nu ringde klockan och ut bar det med Jaye för att se hennes hundar i Sele. Denna morgon åker dock bara hon och jag iväg för att träna hundar. Väl framme så börjar vi sela in hundar och efter en stund så bar det iväg på fyrhjulingen. Allt flyter på och jag får en bra överblick över hur hon hanterar sina hundar och hur hundarna fungerar i Sele. Hon har koll på sina hundar och det märks att hundarna gått med henne ett Antal mil.

Jaye med en del utav sina hundar.

 

Efter en trevlig start på morgonen med dom fyrbenta så bar det av hem till Gail för att käka lite lunch. Direkt efter lunch lånar jag Gails Jeep för att åka söderut till exit17 på Route93 för att möta Donna Johnsson som skall möta mig där kl14:00. Väl framme möts jag av ett Jätteleende och en otroligt jordnära människa som alltid har ett leende till övers. Vi lämnar Gails bil och åker Västerut på småvägar för att till slut landa hemma hos Pete och Donna Johnson ( Blackwaters Kennel ).

Då Pete reser väldigt mycket var han tyvärr bortrest då jag besökte Kenneln. Donna har mycket historia och kunskap att förmedla om rasen och hur dom har utvecklat sina linjer på blackwater. Något som genomsyrar mycket av diskussionerna är ju ur min synpunkt självklart Iditarod -92 som Pete genomförde. Efter ett par Öl och en hel del prat så fortsatte vi ned till kenneln. Kenneln var välorganiserad och i direkt anslutning till hundgårdarna fanns en stor rastgård. Donna gick snabbt igenom hundarna och jag fick då möjligheten att se Tess ( Nahannis syster ). Efter detta släppte hon ut hundarna i omgångar och försökte på bästa möjliga vis förmedla vem individerna va och lite historia kring dessa. Det vart ett mycket varmt besök och jag önskade inget hellre än att få sitta och diskutera med Donna i timmar men schemat tillät dock inte detta då jag skulle vara tillbaka hos Gail vid 18 tiden på kvällen för ett fortsatta äventyr. Det va med en skalle FULL av nya intryck och information som jag lämnade Donna. Väl hemma hos Gail sitter hon färdig och packad i sin Dogtruck och jag hoppar från den ena bilen in till den andra. Nu skall vi ut till träningsstället för att Träna tillsamans men Kim och Kelly igen och då även ta med oss Nahanni och Kamots som nu för Nahannis del var första träningen i Sele och för Kamots den andra. Chatter var ju nu även med och så även Lincoln så vi bestämde att det vore ju trevligt om dom fick gå bredvid sina respektive fädrar i spannet.

 Efter lite jobb med att sela in och sätta fast så bar det iväg ut i spåret. Det tog inte mer än ca 500m innan Nahanni snappat upp vad som gällde. Kamots krävde lite överlist och lockande och sen var det inga problem längre. Efter ca 1 km då vi stannat för att vattna stod Nahanni på bakbenen och skrek och ville framåt. Skitkul.

Detta vart även ett ytterligare bevis för både Lincoln och Chatters kunskaper i sele. Det är alltid en fröjd att se väl fungerande hundar i ett spann.

Efter träningen hade klockan rullat iväg en hel del och vi var hemma vid 22 tiden, efter ett stop för lite snabbmat på vägen hem.

 

Dag 4

 

Denna dag skulle vi åka Norröver ( ca 25 mil ) dels för att hämta hundfoder hos Nevahome Kennel och åka förbi CBsled ( Carl Brown Sleds ). Efter 3 timmar i bil, Jättemacka och Supersize dricka landade vi hos Kenneln Nevahome. En mycket välorganiserad kennel med möjlighet att starta träningen från gården. Dock så föder dom upp blandraser att tävla med men det visade sig vara ett mycket intressant besök trotts detta. Allt sköttes av Handlern Matt Carsten som på HELTID jobbar åt Mitch Ingerson som jag dock inte fick träffa då han var bortrest.

Efter en hel del prat och snack om allt från Slädar till selar till tävlingar och framtidsplaner så bar det iväg till CBSLED. Väl framme möts vi av en skäggig Karl med ett ordentligt handslag som direkt börjar prata slädar och teknik kring dessa. Inne i hjärtat av verksamheten bland CNC maskiner och vaccum maskiner så börjar han visa hur han bygger sina slädar och vilka material val han gör och varför. Han e en riktigt finurlig uppfinnare kan man lugnt säga och han gav mig en hel del att tänka på och försöka överföra på min egen utrustning. Han bygger numera mest långdistans slädar i kolfiber och trä av olika slag för att utvinna både flexibilitet och styrka i sina slädar. En intressant detalj som säkert många har åsikter om var hans nya Bromsmatta med Spikar som jag tror var ämnade för isracing med snöskoter eller liknande. En sak e nog säker. Man lär nog få stopp på spannet om man inte lyckas punktera sin egen fot.

 

Nu var det plattan i botten hem då jag hade en avtalad tid med Jaye för att åka och besöka Team tsuga´s Kennel, Mike och Sue Ellis ( Ej släkt med svenske Ellis ifall någon undrar) Väl hemma hos Gail satt Jaye i sin Truck och väntade på mig så det var bara att byta bil. :-)

Mike och Sue lever ett mycket fokuserat live med ett Stort mål i sikte. Iditarod 2008. Det var ett mycket trevligt och öppet möte med många diskussioner kring skillnaderna mellan Europa och USA i och kring rasen. Vi kom ju självklar in på allt kring träning, foder och utrustning och hur dom planerar inför den stora utmaningen 2008. Dom hade en hel del mycket fina hundar och har dom senaste åren satsat ALLT på hundarna och hundkörningen Dom vann bl a CANAM250 detta år. Så det har ju gett tydliga resultat redan. Jag tycker att vi alla som har ett intresse för rasen skall hålla våra ögon extra öppna inför och under Iditarod och heja på dom om dom lyckas ta sig dit.

 

Nu bar det vidare till ett fält söder om Plymouth där Gail och Kim och Kelly väntade tillsammans med en hel del utav sina vänner.  Dom hade sedan 17:00 genomfört Lydnads/show träning med några utav sina hundar. Vi ankommer vid 19:00 tiden och då återstår det endast ett träningspass i Avancerad Lydnad.  Så det var en hel del Mycket väldresserade Huskies som deltog. Det skall tilläggas att det var Endast Huskies. Kvällen avslutades på en restaurang i närheten av fältet vi var på. Kamots och Nahanni kan en så länge bara springa och vara gulliga!! :-)

 

Dag 5

 

Denna dag hade jag blivit inbjuden hem till Kathy och Bill ( Ka-Bi´s Kennel ) som låg 3 timmar söderut med bil. Som tur var ville Roger ( Gails Pojkvän ) hänga med på turen söderut vilket gjorde att det vart knappast långtråkigt. Roger är en riktigt trevlig Karl med ett konstant leende och otroligt givmild. Efter 3 timmar i hans Jätte Ford Truck så var vi framme hos Kathy och Bill. Efter ett mycket varmt välkomnande så satte vi oss i Köket för att små snacka lite om deras hundar och självklart Clumsen Av Vargevass som numera är en del utav kenneln. Efter en stund dock så bar vi iväg ut till Kenneln, för att ta en titt på alla hundar och på kenneln i övrigt. Kenneln va en stor överraskning då dom flesta jag besökt har haft en rastgård och hundar på kätting. Hos Kathy och bill har dom Jättegårdar till hundarna. Jag skulle kunna uppskatta det till ca 4x200m2 gårdar med ca 4-6 hundar i respektive gård. Dom har även gjort det möjligt att köra in bilen i ena gården för att kunna underlätta lassning och lossning av hundar i boxarna. Det var en trevlig syn att se hundar med lite mer rörelsefrihet än vad jag sätt hittills under mina besök. Efter den någorlunda snabba genomgången av hundar och lite fotografering vart det middag och då även i sällskap av Steve och Adele Gray ( Tawney Hill´s Kennel ). Steve och Adele har hållit på med Huskies i över 40 år i USA och besatt en otrolig kunskap och historia om Rasen och äldre tävlingar och folk som haft Huskies. Tanken var att vi skulle ha sovit över hos Kathy men tyvärr vart Roger tvungen att hjälpa sin son på Morgonen vilket gjorde att vi vart tvungna att åka samma kväll. Som slutsatts till detta möte skall tilläggas att det va extremt trevligt och både Bill och Kathy är extremt lättsamma människor. Så har ni vägarna förbi någon gång i framtiden kan jag varmt rekommendera ett besök.

 

Dag 6

 

Denna dag började med ett litet besök på Wal Mart, Storhandel. Satan e väll vad man lugnt kan säga.. Det va stort. Riktigt jäv--a stort. Här kunde du handla ALLT. Å då menar jag ALLT. Hundsele. Jo det hade dom. Vapen.. i massor.. Bildäck.. Gräsklippare.. Apotek.. böcker.. sprit.. vin.. mjölk.. fotoframkallning.. kläder.. Ja listan e oändlig.. Här fanns ALLT. Så det var ett par timmars lunkande innan jag hittade det jag sökte.En Fm sändare till min MP3 spelare. Väl hemma hos Gail väntade Jaye för att hämta upp mig då jag skulle bo hos henne under helgen som kom. Nu sänktes även tempot på besök och resor vilket var välbehövligt kan jag lugnt säga. Jag fick nu tid till att lära känna Jaye och hennes hundar i ett lite mer normalt tempo. Denna kväll avslutades halvsovandes i soffan hos Jaye med Kadee sovandes på Magen.

 

Dag 7

 

Denna dag vart den enda och första turist dagen. Jaye och jag hoppade in i hennes Pickup och åkte norröver till WhiteMountens för att se de vackra bergen och dessutom skall tilläggas, Shoppa i ett av dom största Outlet Village center som finns. Det var på slingriga vägar och en hel del stop som tillslut resulterade att vi kom fram till Outleten. Väl framme började jag fatta vad Jaye sagt om hur stort det var.. Varenda tänkbara och icke tänkbart märke var presenterat i Byn. Det vart som sagt en hel del shoppande till både barn, hundar, vänner och gumman. Det jobbigaste var nog att utvalet var för stort och det var väldigt billigt i jämförelse med Sverige. Orsaken till att så många stora butiker och denna outlet finns där beror till största delen på att i delstaten New Hampshire, så är allt Skattefritt. "Live free or die" är delstatens ordspråk som dessutom är inpräntat på alla Nummerplåtar på bilarna. Trötta i fötterna och armarna tyngda av kassar bar det iväg till bilen igen för att fara hem till Jaye igen.

 

 

 

Dag 8

 

Denna dag vart även den ganska lugn och beskedlig. Jaye ville ha lite hjälp med att fota hennes hundar så det vart en hel del fotograferande på förmiddagen och dagen efter att vi gjort lite trägårdsjobb. Efter detta och ett par kalla öl åkte vi iväg till Kiana´s Kennel som ägs av Corina och Scott. Här vart det lite rundvandring och sen en riktig Grillning tillsammans med massa vänner till Jaye, Scott och Corina . Natten tog sin ända framför lägerelden sent in på natten.

 

Dag 9

 

Nu börjar hemresan närma sig med stormsteg och jag flyttar tillbaka hem till Gail. Väl hemma hos Gail får jag se den valp som föddes under söndagen efter Digger och Bristol. Klockan 14:00 hade vi tid hos Vetrenären för att ge Kamots och Nahanni deras avmaskningsmedel som Jorbruksverket kräver. Vid tog också ett nytt blodprov på Chatter som skickades in för analys så att vi kan göra om proceduren för att kunna skicka hem Chatter. Kvällen avslutades med att Gail, Roger, Kim och Kelly bjöd iväg mig till en resturang för att bjuda på den berömda Hummern som alla pratat om den senaste veckan. Det vart ett mycket trevligt avslut på kvällen med en hel del leenden och skratt på menyn.

 

Dag 10 ( Sista dagen )

 

Jaha då skall det bäras av mot Svealand. Denna dag vart Lååång kan man lugnt säga men den började riktigt bra med att Kim och Kelly och Jaye kom över med släktingarna till våra nya hundar så att vi kunde fota lite gruppfoton som minne från min resa i USA

 Weyekin, Kamots,Lincoln, Kadee, Nahanni och Chatter!!

(  Nahannis mamma Addie glömdes bort) Det är inte lätt att komma ihåg att det krävs två för att bli flera :-)

 

Vid 15 tiden lokal tid bar det iväg i Gail´s Jeep tillsammans med Kamots och Nahanni och självklar Roger också. Väl framme på Bostons flygplats hyrde jag mig lite hjälp i form av en mycket pratglad Amerikan med jättekärra. Detta kan jag i efterhand tacka mig själv för att jag gjorde.. Han fixade och trixade så att hundarna fick specialbehandling i form av kontroller och annat. Vid in Checkningen så vart det samma visa fast tre snäpp värre.. Min biljett gällde tydligen bara den 28:e ?? Så jag visade dom mina papper från Icelandair för att ge dom en bekräftelse på min biljett. Kassörskan tillkallade sig nu någon chef och dom tisslade och tasslade en hel del tills jag knäckte ur mig! Är det en penga fråga eller vad är problemet. Jo det var det ju tydligen.. Så jag fick äran att pröjsa ytterligare 150$ för min biljett plus 90$ per hund. När nu väl detta var gjort fick jag gå vidare för att checka in hundarna och lägga in halm till dom. Tack vare gubben jag hyrde så gick detta mycket smidigt och direkt efter kontrollen fördes dom till ett temperatur reglerat utrymme i anslutning till planet. Väl inne i terminalen började helvetet för min del. Jag började få frossa och svettningar om vart annat. Så det vart till att köpa sig lite piller. Tacka vet jag Fri marknad. Nu var det bara att lida sig igen färden för att efter ett antal timmar landa i Sverige på Arlanda. Väl på Arlanda var som väntat servicenivån 0 och ingenting. Så låna någon större vagn eller få hjälp med två hundar och all packning var det ingen fråga om. Väl i Tullen så var det till att gå igenom alla papper och pröjsa skatt för hundarna. Skitkul. Nej men det gick OK trotts att det tog lite tid. Speciellt när gubbarna tydligen inte var duktigare en min 3åriga son på data. Suck..

MEN JAG E HEMMA NU!!!

 

Det var lite om min USA tripp......